Oro...

Min egen lilla kimiss, Stella är borta nu sedan några dagar, och jag är så orolig så orolig, hon som alltid vill vara i famnen och har en egen dyna att sova på bredvid min....min kimissunge..

Tänk att man kan sakna djur så fruktansvärt!
Tror inte jag skulle klara av att behöva gå igenom dethär IGEN....har en katt och en hund som dog inom 5 månader....så jag tycker det borde räcka för några år....men såhär är vel livet, inget är för evigt....och sätter man sig i situationen med att ha husdjur så.... men va vore livet utan djur då??

Jag håller händerna knäppta och hoppas på en kär återförening med det snaraste!!!